Under Dansbandskampens framfart i SVT så kan jag inte låta bli att fundera på vad den växtligheten betyder för dansbandsbranschen. Missuppfatta mig inte, jag gillar att Dansbandsmusiken får mer uppmärksamhet och att populariteten växer. Men jag kan inte släppa funderingen på om hur långt branschen får stiga i popularitet, utan att branschen förlorar sin signatur!?
Dansbandsbranschen är en utav de få branscher som är ”rena”, och som har en sammanhållning och förhållandet mellan lyssnare och utövarna av musiken, det är sällsynt ”familjärt”. Jag tror att dessa ingredienser i våran musikkultur är det som gör att dansbandsvärlden är så älskad både ifrån lyssnare, dansare och musiker, och det är detta som gör att det är så lätt att bli och tycka om dansbandsmusiken om man väl en gång kommer i kontakt med världen.
Tyvärr så känner jag en orolighet i maggropen, en bävan att denna sällsynta sammanhållning ”kan” försvinna, om vi inte ser upp var utvecklingen tar för väg.
Dansbandsvärlden är en säker värld att vandra i, om man bortser ifrån en del besökare som troligen får i sig lite för mycket alkohol, men förutom det, så rör det sig inte om något annat än det ute på våra dansbanor och på våra dansbandsscener.
Men vad händer om dansbandsbranschen får en högre status, en status i nivå med exempelvis ”rockstjärnor”? Tyvärr så måste jag säga att jag bävar för att en ny kultur kan komma in på våra scener… en kultur som inte hör hemma i vårat, så kallade, rena dansbandsvärld.
Jag vet att många kanske säger något i stil med, ”Vad klagar hon på branschen har blivit mer populär…”. Men jag tror vi alla måste tänka på vad vi vill dansbandsmusiken ska ha för signum, och försöka att se hur långt vi vill att utvecklingen ska gå. För utveckling kan gå snabbt, en dag kanske vi som älskar dansbandsmusik och dess omgivning, helt plötsligt måste fråga oss ”hur branschen kunde förändras till det här”. Då kanske vi säger, ”Det var bättre förr…”
|
